neagruppen

Vi satt som vanligt i besöksrummet då en personal knackar på dörren och säger att jag har besök, jag tänkte att mamma och Göran redan var här, så vem sjuttsingen kunde det vara?

När jag gick ut ur rummet stod min äldsta syster med Alma och hennes sambo utanför.

Snacka om att jag blev paff och glad :-) Fällde några glädjetårar t.o.m.

Besöket var urmysigt och Alma hada allt växt på sig litegrann.

Som vanligt skämmde mamma bort mig och jag fick ett par nya Shepherd inneskor.

När dom lämnade mig fylldes jag av tomhet och ville att dom skulle stanna för evigt, vilket inte är riktigt möjligt.

Så till kvällen blev jag mer innesluten, och ångesten kom krypande. Självklart kom också tankarna på att skada mig, då jag inte anser att ha det så bra som jag hade haft det...

Jag lyckades slå sönder en kruka, men inte skada mig eftersom jag har extravak dygnet runt, och tur kanske det är.

Denna dag har förflutit ganska lugnt och jag har sovit mycket.

Så nu hoppas jag på en kväll utan ångest.

Det enda som har varit oerhört frustrerande är Spotify, har tagit ett bra tag för att kunna avsluta mitt konto, och eftersom inte tålamod är min starka sida, så har jag varit väldigt irriterad. Tillslut löste det sig iaf och jag känner mig lugnare.

Världens sötaste systerdotter <3

Har precis bakat 2 sockerkakor med en personal och när jag efter det gick ut och rökte kom alla känslor på en gång.

Vill komma härifrån, men vet inte vad jag har att vänta och det skrämmer mig otroligt mycket.

Vet också att jag än en gång måste börja på ny kula och lära känna nya människor och skapa ett förtroende till dom.

Angående Växjö vet jag inget ännu, men hoppas snart på närmare besked.

Idag flyttade min mamma och Göran m.fl. mina saker från Oscar och det river upp många känslor. Självklart har jag inte slutat tänka på honom och det vi hade och skulle ha, så känslorna är i uppror just nu.

Jag tycker väldigt mycket om personalen här och vill inte lämna dom, vilket leder till denna separationsångest. Jag vet att jag också kommer bo längre ifrån min mamma som är mitt största stöd och har ställt upp för mig under hela min tid här. Kommer sakna deras sedvanliga söndagsbesök.

Jag försöker kämpa och hålla modet uppe, men som jag tidigare skrivit är det många gånger.

Jag vill bara bli frisk och slippa allt vad psykiatrisk vård heter.

Jag har fortfarande en lång väg att gå, men en vacker dag ska jag uppfylla mina drömmar.

//Linnéa

I fredags fick jag besked på att det kommer ta 2-4 veckor innan jag kommer till Växjö.

Det är jobbigt att veta, för nu när jag väl vet att jag ska dit så vill jag bara härifrån fortast möjligast.

Mitt illabefinnande uttrycker sig nu på ett helt annat sätt än innan.

Jag bryr mig inte om konsekvenserna som blir av mitt handlande. Jag känner så mycket sorg, besvikelse, ilska, vrede och seperationsångest.

Alla dessa känslor har lett till att jag tar sönder saker för att kunna skada mig själv. Mitt självskadebeteende är inget farligt i sig...

Det värsta är dock att trots detta sätt att hantera mina känslor inte hjälper mig.

Dessvärre blev detta ett ganska dystert inlägg, men det är tyvärr så jag känner mig just nu.

Saknar mina systrar ofantligt mycket och vill bara bli frisk och leva ett normalt liv igen.

//Linnéa