Ny start!
Nu kände jag att det var min tur att försöka sig på att blogga.
Mitt liv är inte särskilt intressant och risken att det blir långt tid mellan inläggen är stor, men men, jag ska göra mitt yttersta.
För tillfället är jag inlagd på en psykiatrisk avdelning i Lund. Här har jag varit i snart 18 veckor. Under dessa veckor har jag haft extravak i snart 10 veckor.
Till en början gick det okej, och vårdtiden verkade inte bli så långvarig. Man trodde att jag gått in i väggen, men det visade sig att vara lite mer än så.
Efter ett antal veckor ställde man diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning (Borderline).
Jag hade tidigare hört talas om det då jag bott på behandligshem i 4 år, men trodde aldrig att jag hade det eller skulle få det.
Tiden här har varit väldigt omtumlande. Från att vara på rätt väg till att ha extravak känns för mig som ett stort misslyckande. Allt i mitt liv gick så bra. Jag skulle bli sambo med min pojkvän, hade arbete, vänner och en underbar familj.
Men plötsligt gick allt snett. Vad detta beror på vet varken jag eller någon annan.
Just nu håller jag på att trappa ut extravaket, vilket innebär att jag har vak från 15.00 tills jag somnar.
Samtidigt som jag njuter av dom "fria" timmarna så är det skrämmande, för vaket har blivit min trygghet.
Jag ska dessutom påbörja DBT-behandling. Det kommer innebära oerhört mycket jobb och ofta tryter orken och jag känner tvivel. Men förmodligen är det den enda hjälpen för mig.
Min ansvariga läkare har ansökt om förlängt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård).
Det kan gälla upp till 6 månader innan det måste omprövas, men man kan även avbryta det om man märker en förbättring hos mig och att jag skulle klara livet utanför avdelningen.
I och med att mitt extravak trappats ur så har mitt självskadebeetende ökat igen. Skadorna jag tillfogar mig är inte särskilt farliga, men det är ett mönster som måste brytas innan det går för långt.
Idag blev det en tur till ortopedakuten efter några skador i handen. Dock var det ingen fara, och förhoppningsvis kommer det läka fint.
Detta får vara allt för nu.
På återseende!
//Linnéa
Kommentarer
Postat av: Storasyster Emma
Jag tänker på dig varje dag, jag älskar dig, jag finns här och jag önskar inget mera just nu än att du får bli fri från alla hjärnspöken, se ljuset och få komma ut i världen och se allt det fina den har att erbjuda! Du är stark! Du är en ängel!
Postat av: emily
Jag hade ingen aning, Linnea! Även om jag är långt borta så inns jag här. Glöm aldrig hur värdefull du är för oss i din närhet <3 Puss
Trackback
